A trip down old memory lane

1992.....Det året var ett stort musikår för mig. 1992 hände något på musikfronten som för evigt skulle sätta spår i mitt liv. Dels köpte jag min första skiva någonsin..."Stay" med Shakespears sister...min alldeles egna skiva som jag kunde spela om och om och om och om igen och som jag älskade mest av allt i världen, videon spelades flitigt på Mtv (det var på den tiden då Mtv faktiskt handlade om musik) en video som var sjukt freaky och ett mentalt "fuck with your mind" statement. Lite sådär snyggt filmad med handgjorda kulisser och dramatik på äkta 90-talsvis som var tillräckligt för att sätta ett litet pojkhjärta i brand. Den spelades morgon, middag o kväll, jag kunde texten och videon utantill och gick ingenstans utan skivan.

Tillslut fick familjen nog och satte p för min nästintill besatthet av denna brittiska Synth-pop-rock duo (fast jag lyssnade i smyg ändå). Jag förstår dom, för när man har hört Siobhan Fahey (häxan, som för övrigt var med i Banarama innan) sjunga "you'd better hope and pray....." för typ miljonte gången så är det inte konstigt om man funderar på att
 1: Slå sönder skivan.
2: Slå sönder skivspelaren.
3: Lägga in barnet på institution
4: Lägga in sig själv på institution
5: Adoption

Som tur var så blev det ingetdera utan istället så introducerade min äldsta syster mig för något helt annat: Erasure

Oh my loord, vilken lycka! Färglatt, catchigt, dansant och very very camp......än idag tror jag nog att min syster funderar på om det kan vara hennes "fel" att jag älskar........lila

Här nedan kan ni lyssna o titta hur mycket ni vill.....I promise I wont have you institutionalized